Dagen före julafton fick jag ett samtal från Posten på Åland. De hade fått ett paket med mitt namn men med postens adress, av någon som hette Theo. Jag sade då att jag inte känner någon Theo från Tyskland, men att de fick gärna kolla vad som fanns i paketet. På samma gång satt jag framför datorn och skrev under tiden in hans namn i Facebook och det första som kommer upp var en man som riktar ett gevär mot mig…då tyckte jag att de inte behövde öppna paketet…utan bad dem kolla om mannen fanns i deras filateli kundregister, för på paketet fanns en stämpel om “sea bottle post” och jag har gjort 3 st frimärken för posten under temat “strandfynd”. Efter ett tag ringer de upp igen och bekräftar att han finns som deras kund, och var då tydligen inte samma person som jag fick upp på Facebook. Igår hämtade jag upp paketet och kom hem och öppnade det. Theo är 66 år gammal och samlar och skickar iväg flaskpost och har över 18 st flaskor runt om i världen som flyter omkring. Han hade sett mitt frimärke i postens kundtidning och tyckte så mycket om det och ville skicka mig flaskpost per post. Han hade också lite frågor angående fyrar och ville gärna att jag skulle försöka hitta en secondhand bok om fyrar för honom. Idag skall jag skicka iväg flaskan som han ville, fylla i lappen med tidpunkt, vind, temperatur osv. och så får vi se vart den hamnar. Theo ursäktar sig för att han inte har en dator, så efter nyår skall jag skriva ett brev till honom. Detta var något av det roligaste och mest överraskande som hänt på ett tag. Länge leve både posten och flaskposten och brevets magi!

önskar er alla en fin sista dag på detta år och härligt start på det nya!